Vissa har mer att jobba med än andra !

Jag har fått en ganska stark känsla av att vi som väljer att hålla på med healing/reiki själva har själar som väger ganska tungt. Jag har hållt på med att utvärdera min aurahealing. Jag provar allt på mig själv först innan jag provar det på nån annan, och den absolut svåraste klienten det var JAG!

Jag hade oerhört mycket att jobba med i auran och det kändes som att jag aldrig skulle bli klar, och precis som mina andra testpersoner så hade jag tomhetskänslor och en massa känsloförnimmelser som jag inte riktigt förstod, obehagliga minnen, sorg.

Allt som jag trodde jag lämnat bakom mig behövde lite extra kärlek.

Över lag var testpersonerna lättbehandlade och jag fick fylla på med lite energi vid nåt tillfälle men med mig själv fick jag jobba hårt.  Jag fick skala mig själv som en lök ända in till mitten.  

Jag jobbar mycket med självläkning och lägger ganska stort fokus på det i min kurser då jag tror att det är när vi läker oss själva som vi kommer i kontakt vår healingförmåga. Det är i självläkningen som  man gör resan tillbaka till "hjärtat" och blir sann.

Jag gjorde Aura healing på mig själv några ggr innan jag började känna av symptom, några dagar efter hade jag nån dag som kändes helt hopplös och hade det inte varit att jag visste vad jag höll på med så hade jag gått till doktorn och deklarerat min psykiska ohälsa och påtalat min värk!

Det var sorg, tomhet, en känsla av av främlingskap, det kom till och med tankar på om livet egentligen var så meningsfullt, jag kände mig nästan angripen, var allmänt sur, och det var nästan smärtsamt att gå till jobbet. Det kändes som att jag gick igenom skärselden!

Jag hade symptom som kom och gick i ungefär en veckas tid och fick fylla på med en hel del healing, och det dök liksom upp nya saker varje gång jag behandlade mig själv, och jag förstod att jag verkligen behövde rensa upp, varje gång så kändes det som att jag lastade av en stor last och jag kände mig lättare.

Jag fick jobba både utanför och på kroppen. Jag har fortfarande  lite tomhetskänsla emellanåt men känner mig klar i tankarna och landade med förnyad energi. jag har verkligen tryckt på min egen resetknapp :-) 

Att jobba med sin egen självläkning kan ibland var svårare än att jobba med andras, helst om man bär på mycket, men det är ett jobb som är väl värt mödan! Vissa "springer för livet" när de kommer i kontakt med sina egna smärtor, och behandlar den som en demon, men har inget emot att ta i andras. Och visst läker vi  när vi hjälper andra men jag har en ganska stark känsla av att vi kan aldrig fly från oss själva och om vi nonchalerar oss själva för länge så springer "smärtan" ikapp förr eller senare men då kanske vi redan har sprungit in i den berömda "väggen".

Jag gav mig själv mycket healing innan också men det var först när jag började jobba med kopparpinnarna utåt som jag insåg att jag sköt mitt i prick på trauman och blockeringar, Det fanns energiminnen i min aura som jag inte riktigt hade kontakt med längre, och då är det svårt att plocka upp till medvetandenivå och bearbeta.

Men nu är det gjort! och energierna är trimmade som attan!

// kärlek