Jag bestämde redan när jag fick tid för operation att jag skulle skriva ett inlägg om detta!

Kvinnovården, detta ämne är lika svårt att tala om som det är att känna sig bekväm i en gynstol!

Jag har sedan jag var i tonåren haft rikliga menstruationer jag har mått dåligt av preventivmedel och har väl provat det mesta, jag bestämde mig för flera år sedan att jag skulle sterilisera mig, det kändes som att ju mer jag försökte få kontroll på mina hormoner desto värre blev det.  

De gånger jag sökt hjälp har jag fått höra av manliga läkare, märk mina ord MÄN säga att vissa saker får man stå ut med som kvinna, men även av kvinnor.

Vid ett telefonsamtal förra året då det var bestämt att jag skulle sterilisera mig fick jag förklarat för mig att jag kunde inte få inplantat i min äggledare utan var tvungen att ta bort dem helt för att det går inte att bränna i livmodern om dem ska få stopp på mina blödningar om man har inplantat!!! 

Att vi kvinnor får betala för våran livmoder med blod svett och tårar stod ju helt klart för mig!

Det lät som tortyr hämtat från en skräckfilm! det var då jag ändrade mig,  ta bort skiten!!! Jag orkar inte mer! 

Törs man som kvinna önska sig lite jävla livskvalitet och slippa bo utanför dass en vecka månaden !? Dagens kvinnovård har lösningar, det är klart att de har, men så länge vi kvinnor inte klagar behöver inte samhället bekosta det heller.

Jag talade om detta för en sköterska på gyn vid ett telefonsamtal, och fick tillbaka det är ett permanent ingrepp! TÄNK OM DU TRÄFFAR EN MAN!?

What!?

Det är är en sån icke jämställd inställning som fortfarande smyger omkring i vården som på nåt sätt talar om för kvinnor att de ej bestämmeröver sin egen kropp!

Jag är ingen avelskossa som ger bort rätten till min livmoder eller föräldraskap till en man jag inte har träffat! Jag fick ju givetvis ett utbrott i  telefonen. JAG ÄR 43! JAG HAR  2 BARN!

När jag satt och diskuterade detta med lite kvinnliga vänninnor så verkar det som att vissa tror att det är som att åka till veterinären och sen kommer jag gå upp i vikt och gå på låda!

Och det är detta jag vill prata om. 

Jag är oerhört tacksam över att få vara Mor till mina barn, att vara kvinna och att kunna bära liv och skapa liv av kärlek är en oerhörd gåva,  men.......

.....jag som kvinna har inte som livsuppgift att föda barn, jag är inte en mans ägodel som möjliggör att han kan sprida vidare sina gener!

Det är varje kvinnas val ,precis som med sex skall det inte tvingas på oss! Vi har egna drömmar och visioner att uppfylla.

Och när vi sitter där med menstruationsproblem, hormonproblem och förlossningskador för att vi har spruckit sönder när vi fött våra barn så passar det inte att säga att det får man som kvinna stå ut med!!!Och absolut inte om det finns lösningar.

Eftersom jag  nu har fått en hysterektomi så mår jag lite därefter men hade det inte varit för det så hade jag banne mig haft fest!

När jag vaknade upp med svåra smärtor så fanns ingen ånger, ja trots smärtan så hade en oerhörd tyngd lättat över att aldrig mer behöva blöda eller planera mitt liv kring mina menstruationer.

PMS har vi alla hört skämt om och antagligen skämtat om själv,  men det är många kvinnor som lider och blir ej tagna på allvar. Det finns kvinnor som ringer sig sjuka till jobbet och säger att dem är förkylda i stället.

//Med kärlek!