Jag har under veckan haft lite utbildning i reiki och nån behandling. och givetvis så lär jag mig mycket när jag utbildar, alla är olika och man får ställa in sig på andras förmågor, det ger en insikt som är svårt att dela med sig av men i detta inlägg skall jag försöka förklara lite ingående.
Det spelar ingen roll vad du har för roll här i livet vare sig du är ingengör, skådespelare eller skomakare så tror jag att själen kommer att leta tills den hittar sin plats och fram tills dess får den inte riktigt ro.
För mig var det andlighet och reiki, där hittade jag höger och vänster hjärnhalva, och i örtmedicinen fann jag en kontakt med Naturen. Jag har förstått när jag pratar med folk att de behöver få höra att det finns andra som är som dem, dem behöver få höra att dem inte är dumma i huvudet och inte lider av något konstigt syndrom.
Jag har alltid så länge jag kan minnas haft en känsla att jag "bor" inte här jag är bara en genomresande, jag har haft svårt att känna mig hemma här i livet, det händer så mycket hemska saker här... jag skall snart åka hem, men jag har heller inte riktigt vetat var jag var på väg, destinationen fanns inte på biljetten hit.
När jag kommer in i ett rum så kan jag få både bilder, känslor och till och med en lång historia. Ibland kunde man bli glad och ibland blev det plågsamt, tyvärr så kändes det som att jag drogs till hemskheter och dålig energi, eller att det drogs till mig. Det kändes som att det vilade en förbannelse över mig, vad hade jag gjort för att förtjäna allt detta? Varför ser jag och känner detta?
Ibland så var det enda sättet att få stopp på obehaget var att lämna situationen, så i perioder av mitt liv har jag isolerat mig.
Det var först när jag gick en kurs i andlighet för 7 år sedan som jag började förstå hur det fungerade, sen gjorde jag reiki kursen och förstod att detta har alltid funnits där, det här är jag!
Nu är jag komplett och jag vet vad jag skall göra. Idag vet jag att det jag ser och känner är energi som passerar min healingkanal och är man känslig för energier så kan man både se, höra och känna den, det kan vara lite olika på vad jag tar in.
Och vad är då jag?
Jooo, jag är ett verktyg, en kanal för andlig energi och det är stor skillnad på att "veta" vad man är och "inte veta" vad man är. Nu bor jag här, själen flyttade in i kroppen igen :-) och bra saker började att hända.
I dag är jag den som har kontroll på vad som passerar och kan utöva detta under mer harmoniska former. Den omedvetna formen av healing är en smärtsam histora för mig, medans den medvetna formen är en helomvändning.
Vi är alla olika men jag vet att det antagligen är många som kommer känna igen sig i det jag skriver.
När jag ger healing så flyter jag iväg lite grann efter en stund, det strålar vitt ljus ur mitt tredje öga och mina händer bröstet och fötterna blir jättevarma, ibland för man gå igenom hela känsloregistret, det finns oerhört mycket lagrat i våran aura, och mycket är vi inte medveten om att det finns där heller.
Har någon gått igenom mycket sorg kan mina tårar börja rinna och bröstet skälva men idag så ser jag inte det som nåt dåligt utan idag vet jag att när jag ser/känner dessa saker är det för att det lämnar dig och informationen går tillbaka till undiversum, minnet kommer finnas kvar men det kommer inte göra ont längre och blekna.
Det är lite bittert att jag behövde vänta till jag var 36 för den insikten, men idag vet jag att "timing is everything" i Universum, saker och ting kommer till oss exakt när det ska, och ibland får man helt enkelt vänta.
//Med Kärlek